Håkan!

Hej. Nu sitter jag här och varvar ner efter en helt sinnessjuk dag. Jag och Elin åkte efter skolan direkt till Grönan för att börja köa till Håkan Hellström. Vi satt där på våra urgrymma platser andra raden i mitten längst fram i cirka 4 timmar tills folkmassan helt plötsligt började ställa sig upp och vi hängde självklart på. Folk började puttas från alla håll och kanter och till slut kunde vi knappt stå upp på fötterna längre. Vi flög fram och tillbaks. Vi började få svårt och andas och liksom sträckte upp huvudena mot himlen för att försöka få luft. Sedan sa jag att jag inte klarade den här trängseln mera så vi tröck oss bak och lämnade våra platser vid scenen. När vi hade kommit ut från folkmassan mådde jag så illa att jag höll på att spy. Vi mötte upp några kompisar och ställde oss på några bänkar rätt långt ifrån för att se någonting. Konserten var i alla fall jättebra och Håkan vinkade till oss. Men vi blev faktiskt lite deppade när vi såg folk stå och hoppa framme vid scenen. Påvägen hem hälsade vi på Kenza som var jättesnygg irl.

Imorgon hoppas jag på en behövlig sovmorgon. Axlarna, benen och fötterna värker och jag tror inte att mitt oavbrutna skrikande var så bra för min onda hals!